The Lincoln Lawyer
Genre: Thriller
Regi: Brad Furman
Skådespelare: Matthew McConaughey, Marisa Tomei, William H Macy, Ryan Phillippe, Josh Lucas, John Leguizamo, Michael Peña, Trace Adkins m fl.
Längd: 118 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt1189340/
Trailer: http://www.imdb.com/video/imdb/vi1627364121/
Handling:
Filmen handlar om en advokat som har sitt kontor i sin lincoln och gör sina flesta affärer i den, en dag får han dock en anklagad våldtäktsman som klient och filmen börjar i stort sett där.
Recension:
Matthew McConaughey tar åter en roll som advokat, och visst känns han igen, påminner lite om den roll han hade där i början på 90-talet i A time to kill (John Grisham bok, sv titel: Juryn). Han tar sig an ett fall som verkar rätt enkelt till en början då en rik påstås våldtagit och misshandlat en prostituerad, men ju längre filmen går ju mer mörka hemligheter sipprar ut, ett par twistar så att spänningen höjs. McConaugheys rollkaraktär ställs inför lite olika val filmen igenom, då hans klient är den här utan att avslöja något, filmens mening är väl att han ska vara en rätt tuff advokat som alltid tar snabba och effektiva beslut men här möter på motstånd som gör att han börjar tvivla på sig själv.
Slutord:
En helt okej film, Connelly som skrivit boken vilket har samma effekt som när Grisham skrivit en bok, det blir en stor fet fin rollista, så är även fallet här, det märks också många likheter mellan dessa författares verk förutom det uppenbara om advokatyrket. De bygger upp filmen rätt segt för att sen smälla på med dunder och brak i slutet, något Brad Furman lyckas förmedla riktigt bra.
Filmen var rätt obehaglig samtidigt, jag blev lite bitter med det som hände Macy då han alltid spelar underbara karaktärer.
Om jag ska jämföra den här filmen med något så blir det lite av Firman/American Psycho med inslag McConaughey's roll i A time to kill och Ryan Phillippe nästan återspelar sin roll i Cruel Intetions, så slutorden blir väl mycket lånat utan för den skull falla på det.
Betyg: 6.2
Betygskala
0.6 - 1.5 - Bland det sämsta som gjorts, Uwe Boll kan knappt göra såhär dålig film.
1.6 - 2.5 - Uwe Boll gone crazy bad, riktigt riktigt riktigt kass film.
2.6 - 3.0 - Riktigt usel film men det finns någon del, storymässigt, tekniskt, kostym som håller.
3.1 - 4.0 - En dålig film som har en poäng eller två, men bortkastade pengar för både bio och dvd.
4.1 - 5.0 - Godkänd för soffan, inte riktigt bionivå.
5.1 - 6.0 - Nu tar det sig, en helt okej film, värd att gå och se på bio om man gillar genren.
6.1 - 7.0 - Bra film, spänner sig även utanför de som kanske gillar genren, klart värd en titt.
7.1 - 8.0 - En riktigt bra film man inte ska missa, passar de flest som gillar bra stories.
8.1 - 9.0 - En film som måste ses, det finns inte mycket bättre än detta.
9.1 - 9.9 - Har du inte sett den än??????? Nu pratar vi Shindler's List klass.
10.0 - Än så länge finns ingen film i denna betygklass.
Super 8
Regi: J.J. Abrams
Skådespelare: Joel Courtney, Elle Fanning, Kyle Chandler, Riley Griffiths, Ryan Lee m fl.
Längd: 112 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt1650062/
Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=tCRQQCKS7go
Handling:
Filmen följer Joe och hans vänner när de spelar in en zombiefilm sent om nätterna och vittnar vad de först tror är en vanlig tågolycka men i själva verket är någonting helt annat.
Recension:
Filmen börjar med att Joes mor blir begraven och följar snabbt upp med hur kyligt förhållandet är mellan far och son, det finns många mörka undertoner rent generellt under hela filmens lopp, då motkaraktären Alice far är alkoholist och i stort sett skylls för Joes mors död, då han druckit och missat jobbet den dagen.
Filmen utspelar sig i slutet av 70-talet i en liten stad mitt i ingenstans, där då en tågolycka sker som Joe och hans vänner bevittnar samtidigt som de spelar in sin film, snart kommer militären och tar över platsen och det hela övergår till en helt annan film, det är svårt att skriva något utan att avslöja alltför mycket.
Slutord:
En av få filmer jag riktigt sett framemot i sommar, eftersom dom vart bra på hålla det mesta hemligt så kan jag inte riktigt säga att jag hade några förväntningar på hur filmen skulle kunna se ut, men om vi börjar med att jag gillar hur snygg den är, gillar hur de verkligen gjort 70 tal som 70-tal och inte fuskat med överdrivna saker hit och dit, sen räknar man också med lite Scifi när Spielberg står som producent.
Själva historien gillar jag också, den påminde mig om en film när jag var liten mest hela tiden och efter den var färdig kändes det nästan som en nyversion av just den filmen och det är en film som är en "most see before you die" film, den här ligger väl inte riktigt så nära.
Jag älskar även kärlekshistorien i den här filmen, lite Romeo och Julia inblandat i allt det här, men det Abrams lyckas med som 99.99% av alla andra filmskapare misslyckas med är att göra kärlekshistorien trovärdig och inte cheesy eller over the top någonstans utan den finns där dold, lite mystisk och bara sjunker in helt naturligt i dessa tonåringar.
Någonting negativt om filmen? Jag kan inte riktigt komma på någonting just nu, den kändes väl genomarbetad från början till slut men man har sett det en gång förut på tidigt 80-tal.
Betyg: 8.9
5 Days of war
Regi: Renny Harlin
Skådespelare: Rupert Friend, Heather Graham, Andy Garcia, Val Kilmer, Emmanuelle Chriqui, Dean Cain, Johnathon Schaech m fl.
Längd: 108 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt1486193/
Trailer: http://www.imdb.com/video/screenplay/vi1149213977/
Handling:
Filmen kretsar kring en journalist och hans kameraman då de bevakar oroligheterna i Georgien.
Recension:
Filmen hade en budget på 150 mille i runda slängar, det mesta gick åt till rollistan och cgi effekterna. Heather Graham å små cameos fortsätter då hon är med levande cirka 2 minuter i denna film, om jag förstått den käre finländaren Renny så ska väl det vara orsaken till varför huvudkaraktären ska befinna sig i ett känslomässigt kylskåp genom hela filmen. Filmen går igenom krig utan att man någonstans vet riktigt varför eller får någon förklaring utom då Andy Garcia klipps in lite titt som tätt och säger någonting om ryssarna, vi får aldrig heller se hur Ryssland tänker, en snabb titt på tvn och något taget klipp av Putin är allt som visas, det skulle kunna tänkas vara handling men ju längre filmen lider ju mer kommer vi in på det amerikanska, storslagna krigsscener, romantik, lyckliga slut osv.
Slutord:
Efter jag just sett filmen så hade jag en bra känsla men när jag satte mig ned och skulle komma på vad som var bra kom jag på detta; Rupert Friend ska inte ha huvudrollen i en krigsfilm där det krävs såpass mycket som det gör i en krigsfilm, han ska hålla sig till engelska kostymdramor. Både Andy Garcia och Emmanuelle Chriqui känns väldigt malplacerade som Georgier, har dom någon koll på att Georgier är ryssar och inte latinos? Krigsscenerna är väl helt okej men när det brinner i bakgrunden på byggnaden börjar det kännas slarvigt då de missat att maska rätt och det brinner ibland på betongväggar etc. Språket känns också lite malplacerat då de engelsktalande skådisarna pratar engelska vilket land de än kommer ifrån och de andra pratar Ryska?
Sen störde jag mig oerhört på kärlekshistorien som kom till från ingenstans också, helt plötsligt blev Emmanuelle's karaktär kär i det okänsliga svinet som spelar huvudrollen, dessutom blir hon kär någon sekund efter att hennes syster får ett skott i bröstet vilket kändes hyffsat ologiskt.
Det fina med filmen var att efter den var slut så rullade kameran på Georgier som förlorat nära och kära i kriget med Ryssland, men det blev som också fel då filmen inte var särskilt sentimental vilket Georgierna var.
Betyg: 2.8/10