The Bang Bang Club
Regi: Steven Silver
Skådespelare: Ryan Phillippe, Taylor Kitsch, Malin Åkerman, Frank Rautenbach mfl
Längd: 106 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt1173687/
Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=XcQ58us2WSo
Handling:
Handlar om ett gäng konfliktfotografer i Sydafrika just innan valet då Mandela vann och apartheid fick sitt slut.
Recension:
Filmen går in rätt kraftigt på yrket fotograf och vad de tvingas göra och vad de i stort sett är tvungen att koppla bort för att få de perfekta bilderna.
Det hela börjar då Ryan Phillippes karaktärer möter upp ett gäng fotografer där det just vart ett upplopp och de slagit ihjäl en afrikansk svart demonstrant, Ryan Phillippe tar sig senare i samma scen till det område som slåss mot demonstrantera för att fota och höra vad den andra sidan om konflikten har att säga, det är början på en av de mest omskrivna historierna i vår nutid, där två av dessa fotografer hann vinna pulitzerpriset inom loppet av backtoback år.
Slutord:
2 år såg jag framemot denna film, väldigt orolig att jag skulle bli besviken, men har man ett drömyrke så har man och den speglade allt vad jag trodde, om hela konflikten, alla dess nyanser. Vad konflikten gjorde med sydafrikanska medborgare, vad konflikten gjorde med fotograferna, upprinnelsen i en välvägd dramaturgi för att historien skulle få mer djup och mer spänning mot tittaren.
Hur ett medmänskligt perspektiv porträttera de människor som har tusentals liv på deras samveten och hur psykiskt påfrestande det är att bara skita i allt.
Då en fotograf skrev manuset, en fotograf regisserade det så givetvis var ju fotot i filmen 10/10.
Att filmen och beskriver de verkliga händelserna och fångar de foton som idag är världskända och hur bilderna togs är helt magnifikt.
Jag har även svårt att bedöma filmen i sin helhet då jag satt fastbunden under 106 minuter som i trans.
Helt klart bästa filmen jag sett i år.
Betyg: 9.0
The Lincoln Lawyer
Genre: Thriller
Regi: Brad Furman
Skådespelare: Matthew McConaughey, Marisa Tomei, William H Macy, Ryan Phillippe, Josh Lucas, John Leguizamo, Michael Peña, Trace Adkins m fl.
Längd: 118 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt1189340/
Trailer: http://www.imdb.com/video/imdb/vi1627364121/
Handling:
Filmen handlar om en advokat som har sitt kontor i sin lincoln och gör sina flesta affärer i den, en dag får han dock en anklagad våldtäktsman som klient och filmen börjar i stort sett där.
Recension:
Matthew McConaughey tar åter en roll som advokat, och visst känns han igen, påminner lite om den roll han hade där i början på 90-talet i A time to kill (John Grisham bok, sv titel: Juryn). Han tar sig an ett fall som verkar rätt enkelt till en början då en rik påstås våldtagit och misshandlat en prostituerad, men ju längre filmen går ju mer mörka hemligheter sipprar ut, ett par twistar så att spänningen höjs. McConaugheys rollkaraktär ställs inför lite olika val filmen igenom, då hans klient är den här utan att avslöja något, filmens mening är väl att han ska vara en rätt tuff advokat som alltid tar snabba och effektiva beslut men här möter på motstånd som gör att han börjar tvivla på sig själv.
Slutord:
En helt okej film, Connelly som skrivit boken vilket har samma effekt som när Grisham skrivit en bok, det blir en stor fet fin rollista, så är även fallet här, det märks också många likheter mellan dessa författares verk förutom det uppenbara om advokatyrket. De bygger upp filmen rätt segt för att sen smälla på med dunder och brak i slutet, något Brad Furman lyckas förmedla riktigt bra.
Filmen var rätt obehaglig samtidigt, jag blev lite bitter med det som hände Macy då han alltid spelar underbara karaktärer.
Om jag ska jämföra den här filmen med något så blir det lite av Firman/American Psycho med inslag McConaughey's roll i A time to kill och Ryan Phillippe nästan återspelar sin roll i Cruel Intetions, så slutorden blir väl mycket lånat utan för den skull falla på det.
Betyg: 6.2
Betygskala
0.6 - 1.5 - Bland det sämsta som gjorts, Uwe Boll kan knappt göra såhär dålig film.
1.6 - 2.5 - Uwe Boll gone crazy bad, riktigt riktigt riktigt kass film.
2.6 - 3.0 - Riktigt usel film men det finns någon del, storymässigt, tekniskt, kostym som håller.
3.1 - 4.0 - En dålig film som har en poäng eller två, men bortkastade pengar för både bio och dvd.
4.1 - 5.0 - Godkänd för soffan, inte riktigt bionivå.
5.1 - 6.0 - Nu tar det sig, en helt okej film, värd att gå och se på bio om man gillar genren.
6.1 - 7.0 - Bra film, spänner sig även utanför de som kanske gillar genren, klart värd en titt.
7.1 - 8.0 - En riktigt bra film man inte ska missa, passar de flest som gillar bra stories.
8.1 - 9.0 - En film som måste ses, det finns inte mycket bättre än detta.
9.1 - 9.9 - Har du inte sett den än??????? Nu pratar vi Shindler's List klass.
10.0 - Än så länge finns ingen film i denna betygklass.
Super 8
Regi: J.J. Abrams
Skådespelare: Joel Courtney, Elle Fanning, Kyle Chandler, Riley Griffiths, Ryan Lee m fl.
Längd: 112 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt1650062/
Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=tCRQQCKS7go
Handling:
Filmen följer Joe och hans vänner när de spelar in en zombiefilm sent om nätterna och vittnar vad de först tror är en vanlig tågolycka men i själva verket är någonting helt annat.
Recension:
Filmen börjar med att Joes mor blir begraven och följar snabbt upp med hur kyligt förhållandet är mellan far och son, det finns många mörka undertoner rent generellt under hela filmens lopp, då motkaraktären Alice far är alkoholist och i stort sett skylls för Joes mors död, då han druckit och missat jobbet den dagen.
Filmen utspelar sig i slutet av 70-talet i en liten stad mitt i ingenstans, där då en tågolycka sker som Joe och hans vänner bevittnar samtidigt som de spelar in sin film, snart kommer militären och tar över platsen och det hela övergår till en helt annan film, det är svårt att skriva något utan att avslöja alltför mycket.
Slutord:
En av få filmer jag riktigt sett framemot i sommar, eftersom dom vart bra på hålla det mesta hemligt så kan jag inte riktigt säga att jag hade några förväntningar på hur filmen skulle kunna se ut, men om vi börjar med att jag gillar hur snygg den är, gillar hur de verkligen gjort 70 tal som 70-tal och inte fuskat med överdrivna saker hit och dit, sen räknar man också med lite Scifi när Spielberg står som producent.
Själva historien gillar jag också, den påminde mig om en film när jag var liten mest hela tiden och efter den var färdig kändes det nästan som en nyversion av just den filmen och det är en film som är en "most see before you die" film, den här ligger väl inte riktigt så nära.
Jag älskar även kärlekshistorien i den här filmen, lite Romeo och Julia inblandat i allt det här, men det Abrams lyckas med som 99.99% av alla andra filmskapare misslyckas med är att göra kärlekshistorien trovärdig och inte cheesy eller over the top någonstans utan den finns där dold, lite mystisk och bara sjunker in helt naturligt i dessa tonåringar.
Någonting negativt om filmen? Jag kan inte riktigt komma på någonting just nu, den kändes väl genomarbetad från början till slut men man har sett det en gång förut på tidigt 80-tal.
Betyg: 8.9
5 Days of war
Regi: Renny Harlin
Skådespelare: Rupert Friend, Heather Graham, Andy Garcia, Val Kilmer, Emmanuelle Chriqui, Dean Cain, Johnathon Schaech m fl.
Längd: 108 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt1486193/
Trailer: http://www.imdb.com/video/screenplay/vi1149213977/
Handling:
Filmen kretsar kring en journalist och hans kameraman då de bevakar oroligheterna i Georgien.
Recension:
Filmen hade en budget på 150 mille i runda slängar, det mesta gick åt till rollistan och cgi effekterna. Heather Graham å små cameos fortsätter då hon är med levande cirka 2 minuter i denna film, om jag förstått den käre finländaren Renny så ska väl det vara orsaken till varför huvudkaraktären ska befinna sig i ett känslomässigt kylskåp genom hela filmen. Filmen går igenom krig utan att man någonstans vet riktigt varför eller får någon förklaring utom då Andy Garcia klipps in lite titt som tätt och säger någonting om ryssarna, vi får aldrig heller se hur Ryssland tänker, en snabb titt på tvn och något taget klipp av Putin är allt som visas, det skulle kunna tänkas vara handling men ju längre filmen lider ju mer kommer vi in på det amerikanska, storslagna krigsscener, romantik, lyckliga slut osv.
Slutord:
Efter jag just sett filmen så hade jag en bra känsla men när jag satte mig ned och skulle komma på vad som var bra kom jag på detta; Rupert Friend ska inte ha huvudrollen i en krigsfilm där det krävs såpass mycket som det gör i en krigsfilm, han ska hålla sig till engelska kostymdramor. Både Andy Garcia och Emmanuelle Chriqui känns väldigt malplacerade som Georgier, har dom någon koll på att Georgier är ryssar och inte latinos? Krigsscenerna är väl helt okej men när det brinner i bakgrunden på byggnaden börjar det kännas slarvigt då de missat att maska rätt och det brinner ibland på betongväggar etc. Språket känns också lite malplacerat då de engelsktalande skådisarna pratar engelska vilket land de än kommer ifrån och de andra pratar Ryska?
Sen störde jag mig oerhört på kärlekshistorien som kom till från ingenstans också, helt plötsligt blev Emmanuelle's karaktär kär i det okänsliga svinet som spelar huvudrollen, dessutom blir hon kär någon sekund efter att hennes syster får ett skott i bröstet vilket kändes hyffsat ologiskt.
Det fina med filmen var att efter den var slut så rullade kameran på Georgier som förlorat nära och kära i kriget med Ryssland, men det blev som också fel då filmen inte var särskilt sentimental vilket Georgierna var.
Betyg: 2.8/10
All About Steve
Regi: Phil Traill
Skådespelare: Sandra Bullock, Bradley Cooper, Ken Jeoung, DJ Qualls, Katy Mixon, Thomas Haden Church mfl.
Längd: 98 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt0881891/
Trailer: http://www.apple.com/trailers/fox/allaboutsteve/
Handling:
Filmen handlar om Mary, som har lite issues och faller för Steve, som inte riktigt är lika intresserad.
Recension:
Mary jobbar med att skapa korsord, hon är "lite excentrisk" och ja, lite av en stereotypisk kvinna, hon är nämligen aldrig tyst. Nog om det, filmen är inte speciellt rolig, eller snarare manuset är rent ut sagt uselt, det som räddar filmen är vissa skådespelarinsatser, speciellt Sandra Bullocks knasiga tolkning av denna mentalt bisarra människa som fick mig att skratta många gånger, tråkigast i filmen var nog Bradley Cooper, men om man tänker efter all hype han fick i Hangover, inte fan var det han som var rolig där heller inte...
Men som sagt, skittråkigt manus, tråkig historia, massor med plus till Sandra Bullock, även ett par plus till Thomas Haden Church som hyffsat uttråkad tvreporter som väntar på få sin chans som nyhetsankare.
Slutord:
Sandra Bullocks karaktärer ballar ur mer och mer, jag gillar det men saknar även lite hennes dramatiska roller. Hon tar över filmen helt och hon är helt perfekt som rolltolkare till Mary, synd bara att hon själv måste bära hela filmen på sina axlar, speciellt hade hon kunnat haft ett bättre manus att jobba med, dom skulle kastat in denna karaktär i Hangover, det hade som vart perfekt.
Betyg: 3/10
500 Days Of Summer (2009)
Regi: Marc Webb
Skådespelare:Zooey Deschanel, Joseph Gordon-Levitt, Geoffrey Arend, Minka Kelly mfl
Längd: 95 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt1022603/
Trailer: http://www.apple.com/trailers/fox_searchlight/500daysofsummer/
Handling:
Den handlar om Tom som möter Summer, som tror på kärlek, vilket Summer inte gör. 500 Dagar med Summer helt enkelt.
Recension:
Det tog 4 år för manusförfattaren att få manuset färdigt och det syns verkligen, allting är så välplanerat, många tjaffsar om att drömtjejen som hon porträtteras i filmen inte finns, att det bara är i en mans fantasi, men tittar men på filmen och ser den för vad det är, just hur en man ser på henne så är det ju givetvis från mannens synvinkel. Sen om hon vore såpass bra så ja skapar det resten av filmen, nog om detta. Filmen är något slags dramakomeditragedi och mörk, men ack så rolig och såpass trevlig att den var värd sin titt, indie så det stinker om det och klockren på sitt charmiga mörka lilla sätt. Efter ha sett den och för mycket koffein i mig just nu så det mest bara blir babbel så konkurerar den lätt med i titeln om årets film då jag njöt från början till slut, inga direkta störningar såsom i förstnämnda katastroforaklet 2012. Gillar man lite myspys romantik men inte viker sig för lite mörka nyanser av romantiken är detta ett starkt tips.
Slutord:
Personligen älskar jag dessa filmer, som bygger mer på historien än flashiga effekter som förbrukar så många miljoner som möjligt på kort tid, nu ska vi inte jämföra dessa med denna då det är en helt annan genre, men jämföra med pluttinutt "The Proposal", "The Ghost of...." och sånna filmer så sticker denna ut, den blir aldrig over the top, sockersöt och allt det där som gör att man hellre spyr.
Betyg: 7.8/10
Goemon (2009)
Regi: Kazuaki Kiriya
Skådespelare: Yosuke Eguchi, Takao Osawa, Ryoko Hirosue mfl
Längd: 128 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt1054122/
Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=L9w2eIvu1Fk
Handling:
Denna Japanska historia handlar om Goemon som i början av filmen vill likna någon Japansk version av Zorro blandat med Robin Hood, men ju längre historien utspelar sig ju större blir den så att säga, Goemon är givetvis ingen vanlig tjuv utan har innan vart en stor Shinobi.
Recension:
Detta är nog visuellt det häftigaste som 2009 har att erbjuda, någon så annorlunda, något så kreativt som detta är nog svårt att få tag på, sen att historien håller filmen igenom är ju också det rent ut sagt ball. Det blandas cg med animation och ja allt möjligt, sköna vibbar får man när de står på en animerad gräsmatta å ska göra upp. Det känns som filmen hade kunnat vart början på vilket Final Fantasy spel som helst, tänker främst på 6an och 9an. Den blandar massor, ena stunden känns det som man sitter å ser Naruto blandat med Bleach, nästa sekund känns det som Matrix blandat med ja en målaburk med alla skrikiga färger. Sen att det är en lågbudget film glömmer man snabbt bort då historien förs framåt med perfektion, då allt inte bara är svart och vitt, jag kan inte avslöja för mycket men givetvis har han haft en bråkig barndom och kurvor hit och dit som gjort att han är lite småsur, han vill hämnas, men den visar också upp andra sidor som vänskap, lojalitet och sunt förnuft. Detta är en film för folk som vill se en bra historia med blandningar från alla möjliga håll men ändå hålla fram det snart så Japanska feodala samhället som centrum i en historia om pengar, makt, hämnd, vänskap, lojalitet och kärlek.
Slutord:
Sjukt imponerad, visuell blandning som gör detta till en höjdpunkt av 2009s riktigt usla filmår. Skulle också kunna göra en liten jämförelse att Japanska Arn kickar svenska Arns arsle åt all fanders väg.
Betyg: 6.5/10
Gamer (2009)
Regi: Mark Neveldine, Brian Taylor
Skådespelare: Gerard Butler, Michael C. Hall, Amber Valleta, Kyra Sedgwick, mfl
Längd: 95 min
Imdb: http://www.imdb.com/title/tt1034032/
Trailer: http://www.apple.com/trailers/lions_gate/gamer/
Handling:
Filmen utspelar sig ett par år in i framtiden där världen har blivit ännu mer teknologisk och tv-spel har blivit såpass verkligt att man styr riktiga människor. Ett av spelen heter slayer vilket filmen i stort handlar om där dödsfångar får slakta varandra, så pure action.
Recension:
Denna film är väl ett försök av Crankregissörerna att skapa någon slags Battle Royale. Battle Royale var en höjdarfilm som skapade en helt ny trend av skitfilmer, The tournament var också en sån, när dessa filmer också sen amerikaniseras så istället för en rädd skolklass så blir det alltid biffiga inmates som ska göra upp och det har kommit lite för många sånna filmer de senaste 5 åren för min smak. Sen om man tycker om Crank 1 & 2 så kan man kanske tycka om denna då den filmiskt följer samma trend med samma snabba och adrenalinpumpande foto.
Det jag själv störde mig mest på var ändå att den försökte vara något mera än den riktig var, att teknologin håller på ta över och att blablabla. Sen så det typiskt amerikanska, man gör allt för familjen, påminner mig lite om den där katastrofilmen jag aldrig mer vill nämna. Men som sagt den försöker vara en drama samtidigt som det sprutar onödigt våld. Jag tycker dom skulle valt innan, vi kör på det seriösa eller så kör vi på en simpel jävla action, nu blev det en blandning av allt och det håller inte riktigt i längden.
Slutord:
1.31 Så länge tyckte jag att filmen rockade, sen gick det neråt en bra stund. Sen kom en peak till då jag tyckte det blev lite bättre sen kom dödstöten när han säger till frun "you were the one that kept me going" eller nått sånt typiskt äckligt amerikanskt och påtryckt cliché alá 50tal då det var nytt och orginellt och funkade.
Betyg: 2/10
Funny People (2009)
Regi: Judd Apatow
Skådespelare: Adam Sandler, Seth Rogen, Leslie Mann, Eric Bana, Jonah Hill, mfl.
Längd: 146 min
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1201167/
Trailer: http://www.apple.com/trailers/universal/funnypeople/
Handling:
Filmen handlar om George Simmons (Sandler) som får veta att han har en obotlig sjukdom och kommer att dö, han lever rätt ensamt även om han är en firad och känd komiker, han träffar sen en nystartad och rätt kass komiker vid namn Ira (Rogen), filmen handlar i stort om relationen mellan George och Ira, vad som händer med en ensam man som vet att han ska dö etc etc.
Recension:
Efter 5 minuter vet vi att Sandlers karaktär ska dö, så allt som händer därefter i en dryg timme är att man sitter och har vemod över vad som komma skall, väldigt mycket svart humor spelar in och de roligaste sakerna i filmen är inte när de kör stand up utan det som sker bakom scenen så att säga.
Sen någonstans så vänder det, en stor vändpunkt i filmen, jag ska inte avslöja vilket men från den punkten så blir bara filmen sämre och sämre, vemodet försvinner som och själva handlingen också, den går då mer och mer mot en vanlig mainstream amerikansk pluttinutti film.
Slutord:
Jag gillade starkt filmen i början, andra halvan tappade jag som greppet om vad filmen egentligen ville, jag hade ju själv sett ett annat slut, lite mer tragiskt slut en timme tidigare in i filmen för filmen var helt klart för lång.
Betyg: 4/10
2012 (2009)
Genre: Katastroffilm
Regi: Roland Emmerich
Skådespelare: John Cusack, Woody Harrelson, Thandie Newton, Amanda Peet, Oliver Platt, Danny Glover mfl.
Längd: 158 min
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1190080/
Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=lKbEI8pDz0A
Handling:
Filmen handlar snabbt om hur jorden går under år 2012.
Recension:
Då jag inte hittar några siffror på budgeten så kan jag bara snabbt räkna ut att den säkert ligger kring miljarden svenska kronor.
Vi kan ändå någonstans börja med att säga att jag älskar och är helt fascinerad av undergångsfilmer, jag tycker de flesta är bra på något sätt, men:
Har man budgeten som denna film hade, har man dessa skådespelare, har man tillgång till dessa cg effekter så förstår jag inte hur man kan glömma bort att skriva en historia.
Jag undrar hur de tänkte och undrar vad dom hade med sig när de kom till finansiärerna och frågade efter pengar, för ett manus kan de aldrig haft med sig då det inte finns en riktig historia, det enda som flyger fram är några så äckligt cheesiga amerikapatriotiska kommentarer då och då.
Aftonbladets kritiker var alldeles för snäll som gav den 1+ det är min uppfattning om filmen.
I vanliga fall är man bortskämd med att John Cusack, Amanda Peet och company är helt okej som skådisar men när de verkligen tvingas säga de saker som de gör i den här filmen så fallerar all trovärdighet de tidigare haft.
Hur kan man också välja att köra hdhandkamera på alla närgångna scener i vatten förstår jag inte heller, hade dom pungat ut med för mycket pengar till alla dataeffekter så när det väl var dags att filma på riktigt så hade de inte råd med mer än nån billig panasonic kamera för 2-3000kr?
Att filmen fått det sjuka betyget 6+ på imdb får mig ju bara att inse att amerikanarna är dummare än vad jag någonsin trott och jag trodde inte riktigt att någon av dem hade en IQ högre än 44 innan heller.
Det som inte var riktigt uselt i filmen var Woody, han verkar fått någon uppståndelse nu här i slutet med först Zombieland och nu den här, så välkommen ut ur frysboxen Woody.
Sen var väl någon effekt rätt meddragande men alldeles för mycket "over the top"
Ljudeffekterna var bra på vissa ställen men vem fan hör nån pajas skrika 3km bort när han faller ner från en skyskrapa som fallerar, borde inte dånet från den leva om mer?
Slutord:
Känner du att du har 158 minuter att kasta bort så varsågod, på postern utanför biografen stod det ovanför 2012 "You have been warned", no shit sherlock!
Betyg: 0.1/10
